Therese

Ännu en milstolpe

Sådär ja. På fredag är 40 veckors grundutbildning inom bageri och konditori till ända. Känns stort på nåt vis, men ändå löjligt litet i jämförelse med min vän A som i veckan tagit sin sjuksköterskexamen!


Men det är min blogg och jag skriver om mig och mina bedrifter! Slutprovet består av en teoridel i tre delar, och det praktiska provet som innehåller 1L ljust bröd, 1L grovt bröd, 1L vetedeg,  wienerdeg, 2 sorters småbröd och 2 sorters formkakor, samt en tårta med i förväg bestämt tema! Dessutom bakelse om man hinner. Detta ska bakas och skapas och kokas och röras under 2,5 dag. Mycket att tänka på, vaniljkräm till tårtan, och i mitt fall, krämbullen, mazarinmassa till mazariner och katalaner, fondant till desamma, bullfyllning till vetedegen, anslag till tårtan. Allt har gått bra, förutom att bröden inte alls ville baka sig som jag ville, och att ugnen jobbade fortare än jag var beredd på.. Men med glasyr kan man dölja det mesta!


         


Jag har naturligtvis haft jättekul under den här tiden och jag är verkligen glad för att jag gjort det. Jag tyckte till och med om det så mycket att jag kommer tillbaka till skolan på måndag och kör 8 veckor till! Då blir det konditori C och bageri C. Jag har ju (tyvärr..) fortfarande massor att lära mig innan jag kan öppna mitt lilla bageri!


På kombofronten intet nytt, det funkar fint att bo med en person som jag inte tycker om. Eller, jag menar som jag inte tycker om på det viset. Ibland står till och med maten på bordet när jag kommer hem! Vad mer kan man begära? Jag är jätteglad över mitt braiga busskort, och inte minst träningskortet jag faktiskt köpt på Friskis i stan!

Nu till något annat. Får jag berätta en liten anekdot eller två om saker som händer mig i min vardag. Först ut; Vantar. Jag drabbades plötsligt av någon slags vantförbannelse. Under loppet av 15 timmar blev jag av med inte mindre än två par vantar. Första paret klämde jag nog fast under armen när jag skulle ta ut pengar, innan jag sprang till bussen. Borta.
Andra paret bestämde sig för att lämna mig morgonen efter, antagligen som någon sorts protest över att ha blivit suttna på. Dom låg tjurigt kvar på bänken i busskuren när jag klev på bussen. Ja, så kan det gå.

I övrigt är bussresorna mellan Tenhult och Jönköping oväntat intressanta. Fullgubbar till exempel som med jämna mellanrum vänder sig om mot mig och säger "Tjena, allt bra?" och ler lite sådär lurigt. Eller som häromdan när jag uppmärksammade en tom rullstol på rullstolsplatsen i bussen. En tom rullstol. Tänkte att den rullstolsburna minsann inte kunde vara så värst handikappad om han parkerat rullstolen men gått och satt sig i ett riktigt säte. Intressant var oxå att rullstolen stod kvar när jag klev av bussen. Då fanns bara tre ytterligare personer i bussen; en kille, 18-typ, cool, lila blank dunjacka och keps; en man som hela resan stått och pratat med busschauffören, och som även sprungit efter en tjej och gett henne väskan hon glömt på bussen, och; busschauffören. Min gissning är att det var busschaufförens rullstol. Jag såg faktiskt aldrig om han hade några ben där inne i sitt lilla busskörarbås.

Gratulerar så mycket, snyggt jobbat:-)

Massor med grattis så himla bra=) Sugen på vårforum?