Påsken i Jönköping

var solig och härlig! Jobbade torsdag- och fredag kväll, men hann ändå med några rundor på stan i baksätet på Pontiacen. Jag har borderline, alternativt bara född i tvillingens tecken, och mina humörsvängningar är otroliga! Efter den här helgen kan jag inte förstå vad jag ska hem och göra? Men lugn, bara lugn, det går över. 
Fick hänga lite med Östersundare oxå, det var fint som snus! Mässan på Elmia var som motormässor är mest. Mycket av allt. Fribiljetten satt fint! Det gjorde även tetran med rödvin som låg i väskan. Lördagskvällen spenderades på burnout tävling och sen på Ztyle med Eva. Eastwood. Trevlig tjej! 
Igår hade jag räknat med att ligga och må dåligt, men tvärtom! Sovmorgon och några timmar på gräsmattan i solen. Härligt! Dagen avslutades med en tur i Kjells fallfärdiga.. Lincolncab till Lekeryd för en mjukglass, och en kvällsgrillning ute på gården här hemma i Tenhult. Det är bra fint att bo på landet!


   

Torpdrömmar

 

Jag blir alltid lite tårögd när jag läser artiklar som den här: http://op.se/krokom/1.2908511-fordes-samman-via-sms-tips-nu-lever-de-sin-drom-pa-torpet eller bloggar om folk som lever sin dröm om ett liv på landet. Jag längtar hemöver, jag längtar efter trädgårdsland, katter, trasmattor, höns och dragiga golv, kamin och snöskottning, gräsmatta, bärplockning, gummistövlar och besök av fina vänner. Och jag längtar efter mitt lilla bageri med stenugn.

Jag har aldrig kunnat förlika mig med tanken på att vara anställd. Mina jobb har aldrig i mina ögon varit tillräckligt bra och jag har aldrig riktigt tyckt att det varit värt den tid jag lagt ner. Jag längtar efter att jobba för mig själv, att lägga ner många många timmar i veckan på min egen verksamhet, för min egen skull.

Jag har de senaste dagarna förbannat att hjärtat ska ha ett ord med i kärleken, nu förbannar jag istället hjärnan som är någorlunda förnuftig och som säger att jag inte vågar göra slag i saken - drömmen. Följ ditt hjärta heter det ju, men hur vet man när tiden är inne? Hur länge ska jag längta, hur höga förväntningar ska jag bygga upp? Och tänk om jag blir besviken, var ska jag då ta vägen? Men jag vet att jag inte orkar vänta mycket längre.





RSS 2.0