Therese

 
Sommarn är över och idag blev det inte ens ljus ute! Sommaren 2010 blev helt otroligt rolig och hamnar i samma minnesmapp som somrarna-06 och -07. Somrar man verkligen minns! De sju veckorna på hemmaplan susade förstås förbi, och praktiken var bra och lärorik, men inte riktigt som jag föreställt mig.

Var hem igen efter mindre än två veckor för att fira en födelsedag, som jag inte har några bilder ifrån, men alltid något...

 

Tillbaka i Jönköping, lägenheten i Hovslätt och bageriskolan. Tyvärr har vi nu fått två hemstudiedagar i veckan, och bara tre dagar i bageriet till praktiskt arbete på grund av att antalet elever ökat... Inte helt okej, men bara att gilla läget.

Just nu har jag huvudet fullt av snurrande tankar angående nästa praktikplats, ort, flytt, bilköp, dubbdäck till cykeln, ekonomin, livet efter skolan osv. Jag skulle vilja ta en liten tjuvkik in i framtiden, bara få en liten glimt om hur det kommer bli, för att fatta beslut är inte min starka sida. Flytten har jag tex tänkt på sen i juli ungefär, jag har ju egentligen inte råd att bo här i min fina lilla lägenhet. Och går det verkligen att cykla i Jönköping på vintern, även om jag köper dubbdäck? Och bil måste jag nog köpa oavsett var jag bestämmer mig för att göra praktiken, varken bussar eller tunnelbanor verkar vara i trafik på nätterna. Ekonomin är ju ändå på väg åt skogen, och i januari går ju kontraktet ut, så jag kan väl lika gärna bo kvar så länge och fortsätta gå back varje månad. En lösning på pengaproblemet vore ju att skaffa ett jobb, men eftersom jag snart går ut på praktik är det inte alls säkert att det går kombinera med något jobb just nu. Angående livet efter skolan har jag tänkt ut en plan, återstår att se hur det går att följa den...

Förra veckan kom sommaren äntligen till Jönköping och sen dess leker livet ordentligt. Midsommarfirandet var inte av denna värld och bjöd förutom blommor, solsken, rosé, snaps och sill även på kubbspel, deeptalk och bad i barnpool åtföljt av ett tvåmanna inomhusbeachparty. Veckan har fortsatt på samma tema, med kvällsdopp och utomhusmiddagar. Underbara sommar!

Sedan sist har jag även blivit ett år äldre, men i sinnet räknar jag baklänges. Födelsedagen firades i Lund med mitt gamla liv. Det blev en skön helg med soligt väder, god mat och trevligt sällskap. Var ner till min affär och tittade och konstaterade att den inte är min längre. Ombyggnad, utbyggnad och omflyttningar gjorde att jag inte kände igen mig alls. Det var fint, men kändes lite sorligt.. Min affär. Jag och Tommy! Inget var sig likt. Inte ens kunderna. Jo, den gamle mannen som tränade till Broloppet genom att springa runt i lägenheten 30 minuter per dag var fortfarande där.

Den 20 juli, tre veckor från nu, går tåget till Östersund för två veckors semester och fem veckors praktik. Just nu, hög på solsken, känns det som att jag hellre skulle stanna kvar här i Småland. Mina nya vänner (förutom dom jag har på skolan) lever raggarliv och jag med dom. Jag har alltid tyckt att det är nåt speciellt med V8or, helsoffa, automat, höga bakåtkammade luggar, prickiga klänningar och rockabilly. Äntligen har jag hittat det, och jag får vara med! Jag har varit på cruising i Tibro och Kungälv, på onsdagsträff i Huskvarna, på dans till Lasse Stefanz och Eva Eastwood, hängt i en verkstad och agerat chaufför. De veckor jag har kvar här nere ska förhoppningsvis bjuda på ett midsommarfirande i repris, en helg som hundvakt, en kväll med Brolle och en helg i Varberg på Wings and Wheels. Sen åker jag hem. Och när jag kommer tillbaka är det redan september. Och bara nio månader till nästa sommar.

      
 

Jag gillar naturen, trots, eller tack vare, att jag inte tillbringat så mycket tid där. Till exempel har jag fjällvandrat två eller tre gånger i mitt liv, första gången som vuxen, utan inblandning från skola, var förra sommaren. Under den turen avklarades ännu en premiär, nämligen att sova i tält på annan plats än hemma på gräsmattan... Jag skulle inte kalla mig för friluftsmänniska direkt, men avsaknaden av natur har inte berott på bristande intresse från min sida, utan snarare på grund av att tillfällen inte bjudits.

Jag gillar att cykla. Sen jag fick min cykel för ett år sen har jag mer och mer börjat uppskatta cykeln som färdmedel. Så mycket att jag började planera för en cykelsemester på Gotland. Jag tyckte om att springa Tjurruset i oktober och bli smutsig och blöt, och efter loppet ville jag fortsätta springa mer terräng, inte i platta fina elljusspår eller på asfalt.

Jag gillar att se mig omkring, upptäcka nya kvarter, vägar, stigar, hus, berg, ängar. Se vart vägen leder och lära mig hitta. Jag är nyfiken, lägger märke till småsaker, vill läsa på skyltar, funderar över vilka som bott i det där fallfärdiga torpet, och om det ryms en häst eller två i ladugården, vem som äger den där gården som ser övergiven ut och om jag kanske kan köpa den.

Problemet är att jag för det mesta måste upptäcka allt på egen hand. Var jag än befinner mig, om det är i Kiel, Lund eller Jönköping så är jag nästan alltid ensam. Det gör mig ledsen. Det finns så mycket vackert att se, och jag har ingen att dela det med. Det är inte bara för att jag är ensam som jag blir ledsen, utan också för att många andra inte verkar se eller uppskatta det jag ser. Jag blir ledsen för andras skull, ni missar så mycket fint.

 
Vågade mig verkligen på att besöka Elmia och Bilsport Performance... alldeles själv, och det var ju inte så hemskt som man kan tro. Det var snarare väldigt skönt att strosa runt i min egen takt och titta mer på vissa saker och mindre på andra. Jag hade i förväg tänkt att det skulle vara tråkigt att inte ha nån att ställa frågor till om det ena och det andra, men tro det eller ej, det dök faktiskt inte upp några frågor i mitt lilla huvud. Antingen beror det på att jag redan vet allt eller så bryr jag mig inte så mycket om motorsaker längre..? Huga, hemska tanke! Jag vet dock att jag ska ha en Firebird en dag, och även en stoor Cheva pick-up, så helt förlorad är jag inte.

   

Efter Elmia lyckades jag också med konststycket att bjuda bort mig på middag. I Småland! Jo, det visade sig att en gammal vän från gymnasiet numera är bosatt utanför Gislaved, så efter tandläkarbesök för hennes del, blev jag upplockad och hemkörd till deras ställe. Mitt ute i skogen. Fint gammalt hus, fin skog, fin hund, fint sällskap, skön morgonpromenad dagen efter och en lång resa med buss tillbaka till Jönköping.

Sen blev det onsdag och jag skulle sätta mig på ett tåg till Östersund. Efter noga övervägande fick den bärbara datorn med det mobila bredbandet stanna hemma, jag tyckte att det blev för mycket att bära på. Det skulle jag få ångra, för redan i Nässjö var tåget jag skulle åka vidare med till Stockholm försenat! Det visade sig att det gått sönder i Eslöv och passagerarna som åkt med från de södra delarna av Skåne fick ”evakueras” till ett annat tåg. Så, en timme försenad från Nässjö. I Gnesta söder om Stockholm hände det igen. Tåget vi satt på gick sönder och vi passagerare fick vänta in och byta till ett annat tåg som anlände inom en halvtimme. Det tåg jag skulle ha åkt med från Stockholm till Östersund hade jag missat för länge sen, men när vi äntligen kom till centralen fick vi Östersundare åka vidare norrut med ett tåg mot Boden och Narvik. Problemet med det tåget var att det inte tänkte köra oss in till Östersund, utan nöjde sig med att släppa av oss i Bräcke. Därifrån fick vi åka buss in till Östersund och innan vi var framme var klockan 00:30. Tre timmar försenade anlände vi alltså, och tänk de stackarna som åkt ända från Malmö och som fått göra fyra byten, jag behövde ju bara göra tre. Tur ändå att jag tycker om att åka tåg, det är mysigt med fika och att lyssna på musik i ipoden, och på sista tåget kunde jag breda ut mig ordentligt över mina två säten. Jag förstår inte folk som blir arga och skäller på personalen, man får väl anta att dom gör så gott dom kan för att lösa problemen som uppstår längs vägen. Kanske är det för att jag själv har ett serviceyrke som jag känner mer medlidande för personalen än för passagerarna, som ju faktiskt har betalat för sin resa..

Jaja, när jag väl kom fram fick jag en fin vecka med tjejmys, krogkväll, lugg, vin, loppisbesök, 6års kalas, sol, promenader m.m. Men vädret var sådär de sista dagarna, så det var skönt att komma tillbaka till soliga varma Jönköping i torsdags. Dessutom låg ett brev med ett antagningsbesked till min sökta utbildning och väntade på hallgolvet. Tur var väl det, för någon plan B hade jag inte.. Så, på måndag börjar skolan! Bageri och konditori var det.

 Förutom sedvanliga saker som kläder och skor, rymde min väska även

' ett stycke regnjacka samt byxor i strl 90

' 6 djupa tallrikar

' 2 flata tallrikar

' 8 glas

' en mortel

Sedan 4 dagar tillbaka är jag nu smålänning och Jönköpingsbo. Eller, nej, jag tar tillbaka det där om att jag nu är smålänning, för något annat än Jämte kommer jag aldrig att bli!

Flyttlasset gick från Lund i tisdags eftermiddag. Två 90-sängar, ett skrivbord i tre delar och ca 25 banankartonger. Allt jag äger. Lastat i en hyrd släpvagn dragen av en lånad Skoda pick-up. Som tur var följde D med mig upp och stannade två nätter, så en sväng på Ikea hanns med samt en storhandling med kassarna på flaket, innan D och Skodan styrde söderut igen. Min nya lya är fin, och rymlig för att vara en etta och de här tre ensamma dagarna som gått hittills har ägnats åt att packa upp och flytta in, samt till att se mig omkring i området och i Jönköping. Igår skulle jag bara gå ut en liten sväng för att knipsa lite påskris, men det slutade med en 2-timmarspromenad in till centrala Jönköping och tillbaka.. Dagen idag blev ungefär likadan, fast på cykel. Skulle in för att gå lite på stan, men innerstan var full av cruisande bilar och galen som jag är som blir löjligt lycklig av ljuden som uppstår runt en cruising, ägnade istället eftermiddagen åt att titta på bilar och må gott i solen.

Caroline fick nåt ryck och blev plötsligt onödigt ärlig och berättade lite inside information om Jönköping. Det var inte mycket som var bra där inte: 1. Solen skiner aldrig. 2. Det regnar ofta. 3. Det blåser alltid. Inte roligt för mig att höra, som lämnat Lund endast pga att det är så blåsigt där. Men, peppar peppar, än så länge visar sig Jönköping från sin bästa sida.

Det jag saknar mest just nu är en soffa, om man får vara materialistisk. En ljusgrå tresitssoffa med divan, tack. Begagnad, max 2000:-. Kuddarna som jag hällde ut i en hög på golvet fyller inte riktigt sin funktion..

I morgon ska jag förhoppningsvis ta mod till mig och besöka Elmia och Bilsport performance & custom motor show i min ensamhet, tillsammans med 20.000 andra förstås.


Appropå rubriken slog det mig att vilken tur att Ingvar Kamprad föddes i just Småland, för vad skulle Ikeas "lekland" Småland annars ha fått för namn? Skåne eller Hälsingland är inte alls lika roligt som att kalla det för Småland.. 


Dessutom vill jag gärna berätta att jag nyligen avslutade en bok skriven på tyska. Jag har alltså plöjt igenom en hel deckare på tyska, och förstått 99,9% av handlingen, utan att använda ordbok! Mycket bra jobbat, om jag får säga det själv.


       

Nu har våren kommit till Skåne, vågar jag mig på att säga. Nu får det vara nog med snökaos och vinterjacka! Synd bara att mina kära gummistövlar tar in vatten, och att min ännu kärare cykel saknar stänkskärm och skvätter ner hela mig när vi cyklar.

Lägenhetskontraktet i Jönköping är nu påskrivet och klart, med blandade känslor. Å ena sidan är det jättekul att fundera kring flytt och hur lägenheten ser ut och vad jag ska ha för möbler, å andra sidan är det jättetråkigt att lämna jobbet och allt som hör till (de vill ju ha mig kvar) och inte minst att flytta ifrån D. Och bara tanken på att jag kommer vara helt ensam i en ny stad och att jag antagligen kommer ha en tuff tid innan jag vant mig, får mig ibland att fundera över om jag verkligen ska göra det? Men det klart jag ska och jag ska klara det, och jag ser fram emot att få besök i min nya lilla 1,5:a!

Jag köpte ett träningskort på Gerdahallen för några veckor sedan, och efter månader av noll motivation har det nu blivit roligt att träna igen! Dock blev det snabbt tydligt att jag aldrig har tränat så där förut, och träningsvärk baksida lår var en ny upplevelse. Jag har Hanna med mig som sällskap och draghjälp och undrar varför jag inte börjat med detta tidigare. Jag anser att jag alltid har tränat och hållit igång. Aldrig på gym och så, men med en massa kroppsarbete, och nu senaste åren löpning. Det är hur som helst jättekul, men inget som ryms i den framtida studentbudgeten som det ser ut.. Angående träning och antagligen på grund av den där gamla 25-årskrisen så har jag och Christine börjat smida planer för en cykelsemester i sommar! Cirka en veckas cyklande är det tänkt och just nu är det Öland som får vår uppmärksamhet. Och eftersom vi berättar det för alla var vi än går, så måste det faktiskt bli av! Inte stanna vid en tanke eller en dröm, som så mycket annat har en förmåga att göra.

Vädrets makter gör allt för att motivera min flytt från Lund. Jag blir fortfarande förbannad varje dag över hur hårt och kallt det blåser! Är det något jag hatar så är det motvind, och motvind har man alltid i den här staden, utom en gång då jag kunde rulla på cykeln nästan hela vägen från stallet och hem. Jag försökte nyss sitta på balkongen och sola ansiktet men det blåste så förbenat att jag blev sur och gick in igen. I helgen planerar vi att tillsammans med Leif och Hanna bege oss ut på utflykt, men jag och D brainstormade hela vägen ner till stan utan att komma på en enda grej man kan göra utomhus på vårvintern i Skåne. Hemma kan man gå ner till Badhusparken och åka långfärdsskridskor eller bara sitta på bänken och se ut över den frusna sjön, eller åka ut på en is och sitta med ett fiskespö i handen i några timmar, men i Skåne går man bara och väntar på att snön ska försvinna och den riktiga våren ta vid. Jag ska fråga Hanna i kväll om jag har har fel, men jag tror inte det.

Trots att de flesta Skåningar tycker att Östersund är världens ände, så kan inte Kvällsposten låta bli att skriva något om Jämtland/Härjedalen varje vecka. Nu på slutet har det naturligtvis handlat om Clooney, Jens Nilsson, alla Östersundsboende OS-skidåkare, och nu senast lodjursjakten. Hittar lika många Östersundsnyheter i ”Kvällan” som i ÖP.

Dagen bjöd även på ett loppisbesök, och jag kom hem med ett litet frukost-på-sängen- eller datorn-i-knät-bord, en liten gräddkanna och två glasskålar!

 

I veckan ska jag träffa en tjej i Malmö och förhoppningsvis skriva kontrakt på en 1:a i Jönköping! Så i slutet av mars går flyttlasset från Lund mot en ny stad och nya äventyr, nya kvarter, nya loppisar, nya cykelvägar, nya naturupplevelser, nya människor och ett nytt liv.

25-årskrisen har krupit in i en vrå i min rastlösa själ och slumrar för tillfället, tack vare att jag fattat beslut och gjort vägval istället för att grubbla, vela och skjuta upp. Krisen har handlat om att jag har så mycket jag vill göra, och ändå kommer jag inte till skott. Jag vill ut och resa, men har inget sällskap. Jag vill lära mig spanska, men tror inte att jag är tillräckligt motiverad. Jag vill plugga och bli vuxen, men vågar inte ta steget. Jag vill vara självständig, men är alldeles för beroende.

Jag tror att mamma och pappa har det lite besvärligt med mig, att de oroar sig mer för mig än för mina systrar, och att de tycker att jag fattar osäkra beslut och är naiv i fråga om risker och konsekvenser. Jag vet inte var jag fått mina impulsiva och rastlösa sidor ifrån, eller för den delen mitt positiva tänk, men de egenskaperna gör ju mig till den jag är. Och jag är ju en toppentjej! Jag är glad och trevlig, omtyckt och skötsam. Jag bjuder på mig själv. Jag är stark och jag kan när jag vill. Men trots att jag faktiskt gjort och sett ganska mycket under de senaste 5-6 åren, mer är de flesta av mina vänner, tycker jag att jag har ”slösat bort” flera år när jag anpassat mig efter andra, levt andras liv och inte satt mig själv först.

Det handlar om drömmar. Det är viktigt att uppfylla drömmar och jag vill kunna vara en förebild för mina närmaste. Jag målar gärna upp framtidsplaner i tankarna. För mig är det absolut inte orealistiskt, allt går om man verkligen vill och har rätt inställning. Det betyder inte att jag inte ser hinder längs vägen, men jag hoppas att jag kommer hitta sätt att komma förbi dom. Jag skulle vilja att min inställning smittade av sig på min omgivning, men jag förstår att jag måste förverkliga några planer innan jag kan få över skeptikerna på min sida.. Ge mig några år så ska jag visa er.

Jönköping blir ett nytt kapitel, och att fylla 25 kanske istället för ångest kan bringa lite ordning i min förvirrade hjärna. Det ser jag fram emot!

Jag bor numera med en utexaminerad brandman. Han tar sin nya titel på stort allvar, och naturligtvis kommer en hel del ansvar efter två års studier. Till exempel har han nu i veckan på egen hand fått göra matsedel och skött alla matinköp till vårt hem. Förutom detta nya ansvar tillkommer andra uppgifter såsom att tvätta, städa badrummet, dammsuga, diska, bädda sängen och baka kakor. Jag har fått en hemmaman! Och vilken tajming att anställningen som hemmaman sammanföll med examen! Jag har jobbat rekordmycket i januari, så det har passat mycket bra att en av oss varit hemma och tagit hand om vår fina lägenhet, som vi kommer flytta ifrån under våren...

För att riktigt fira att D numera är hemmaman.. fick vi förra helgen besök av resten av Norbecks, och även om restaurangmaten på Rauhrackel var god så vill jag nog påstå att (min och) D´s Italieninspirerade 3-rätters kvällen efter var godare..! Och när vi ändå pratar maaaat så kommer brunchen på Ebbas i söndags inte långt efter. Som jag längtat efter industripannkakor!! Det var nog det enda jag åt, när jag tänker efter. Med nutella. Fin frukost!

Vintern är långdragen här i år, kan man säga, och min cykel, min fina vita springare med knallgrön framgaffel, går bra i snö oxå. Vi sladdar oss fram på gatorna genom stan på väg till och från jobbet. Och jobbet. Det har varit mycket nu, men jätteroligt att jobba när butikschefen är ledig och jag och chef-chefen delar på butikschefens uppgifter/ansvar. På torsdag är det som vanligt igen, och jag går tillbaka på mitt slappa 65%-schema med mycket mindre ansvar och mycket mera tid i kassan. Tummen ner på det.

Stickandet har avtagit för nu när jag tagit ihop till tån, så ramlar stickorna bara ur maskorna hela tiden och det är så svårt att plocka upp dom. Förbannade strumpjävel.

Eftersom jag råkade köpa en datorn utan Bluetooth, men som tur var en nyare mobil i somras, så kan jag bjuda på bilder tagna med mobilkameran. Dom för man över till datorn med hjälp en liten sladd. Och den lilla sladden kan man inte bara ha liggandes och skräpandes, och inte heller bankdosan eller usb-en, så jag sydde ett litet fodral.. Till historien hör att D fick förklara för valda delar av sin familj vad fodralet var för något, och avslutade sin förklaring med "det är inget konstigt." Som att det faktiskt skulle vara konstigt att ha ett litet fodral till datorrelaterade saker? Från samma familj fick jag även frågan om varför jag har en av mig bakad, gräddad, brun, torr och fin, ej för att ätas, limpa liggandes på fönsterbrädan i köket. Är det nån som tycker det är konstigt? Nej, jag tänkte väl det..

     



Nästa inlägg ska handla om min 25-årskris. Så håll ögon och öron öppna!

Jag har utsett mig själv till Söderlivs bästa medarbetare. Om man vill ha beröm får man ge det sig själv, som ordspråket lyder. Anledningen till denna ärofyllda titel är, förutom att jag är glad, trevlig, charmig och bra på att jobba, även att jag i förra veckan, på min lediga dag stod en timme nere i personalrummet och gräddade tunnbröd. Jag köpte getmese och den vita Caprin när jag var hemma för att bjuda på på jobbet när jag kom tillbaka, och ingen getmese utan tunnbröd! Och så gjorde jag jämtlandsflaggor och skrev ner Jämtlandssången. Funderade också på att ha en rörelsesensor som varje gång någon klev in i personalrummet skulle spela upp ett presidenttal, ”Ljuva Jämtar, Härliga Härjedalingar”.. men där tyckte chefen att det gick för långt.. Dessutom har vi pratat en del om att teamkänslan är väldigt dålig på vår arbetsplats (mycket för att vi aldrig har tid att prata med varandra..) och för att bättra på och få till samtalsämnen ska jag börja med Fredagsmys de fredagar jag jobbar, två av tre. Det är hemligt än så länge men börjar på fredag har jag tänkt, och jag funderar nu över vad fredagsmyset ska bestå av. Antar att det kommer hamna under kategorin ”Intages”, alltså nåt i mat/kakväg. Och mer om jobbet, jag tycker ju om det så mycket; I förra veckan, efter att ha mjukat upp chefen med lite tunnbröd, frågade jag också om jag inte möjligtvis kunde fååå en två-tre-fyra saker; De fina sockerskålarna, samt två stora ark papper. Med stut i hela munnen kunde han ju inte säga nej, och jag fick allt jag önskade. Fast nu tror jag att jag har förbrukat det mesta av charmen och jag ska nog vänta ett tag innan jag ber om något mer… Kanske till på måndag när fredagsmyset är uppätet.

I helgen hade vi finbesök från Linköping, Dennis och Linnea, och lördagkvällen bjöd naturligtvis på middag, för 7 (jag, D, ovan nämnda, Leif och Hanna, och Joel). Daniel skötte matlagningen, fläskfilé och helstekt entrecote med hasselbackspotatis, och jag stod för efterrätten; semifreddo, som var mer freddo än semi. Gott att äta och att dricka och en mycket trevlig kväll, som tyvärr dog lite vid 00.50 när D blev deppig för att ingen följde med ner till taxin som skulle ta oss till Malmö…

Jag är ledig och en storm håller på att dra in över södra Sverige, men jag och mina kära gummistövlar har varit ute på en liten promenad i naturen. Jag vill pyssla, så jag har plockat bär. 4-5 olika sorter och säkert giftiga hela bunten, men jag ska ju inte äta dem så vad gör väl det. Dessutom hittade jag en tjock pinne/gren som säkert också kommer få en livsuppgift under kvällen. Men jag saknar ståltråd. Och småspik. Och en borr som gör stora hål. Jag skulle vilja ha en snickarbod, ett rörigt uthus fullt med roliga och bra-att-ha-saker, t.ex. spik och ståltråd. Det önskar jag mig till jul. En snickarbod alltså, redan inredd och färdig att användas. Och ett hus till det. Hälsade på Emma och Kristian när jag var hemma och jag vill också H-A- E-T-T- H-U-S!! Jag blir helt galen när jag tänker på det. Suck.

Symaskinen funkar fint ibland. Vi har tillsammans skapat inte mindre än sju kuddfodral i tre olika mönster. Fantastiskt livfullt. Jag har redan börjat på nästa projekt. Fick ett gammalt lite slitet förkläde av farmor, ett som man trär in armarna i, och jag har nu köpt tyg och börjat skissa på ett likadant fast nytt. Kommer bli toppenfint! Dessutom har jag äntligen köpt garn till de där stickorna jag impulshandlade. Lade upp alldeles för många maskor och stickade 20 cm innan första nystanet var slut, så jag repade upp allt igen och började om. Det ska bli något så avancerat som en halsduk! En bra början tänkte jag, eftersom det var så länge sen sist jag stickade något. En gång i tiden har dessa händer faktiskt skapat både ett och annat, kanske mest ett. Par lovikkavantar.

D kom hem i morse efter ett hastigt och lustigt tilldelat nattpass på Jägers, och inte har man någon nytta av att han då istället blev ledig idag, för nu ligger han på soffan och sover sedan en timme tillbaka. Dessutom är vårt badrum numera inpyrt i röklukt, då det hänger en helhalv jävla brandman ovanför badkaret. Galenskaper!

De senaste tre-fyra veckorna har jag tränat lite och ingenting, mest ingenting.. Men i söndags kväll fick jag lite ångest inför kommande Tjur ruset, och bestämde att det var dags igen. Tisdag och onsdag joggade jag lite här i stan som uppvärmning inför Eldprovet igår. Upplägget var jag och D, Skrylle och Milsrundan. Lade oss på en kmtid på 5.30 och joggade i stadig takt fram genom skogen. Låt oss kort och gott säga att jag kom först i mål. Igen. Som vanligt när vi springer längre rundor. D blir så trött och stum, och jag med, men så finns det två växlar till och det är fantastiskt! Det är toppenkul att springa vissa dagar!

Häromdagen på min lediga dag tog jag cykeln ner på stan. Målet med dagen var tydligen att tömma min plånbok på kontanter, och hade jag vetat det hade jag möjligtvis stannat hemma. Kom iaf hem igen med två tyger, knappar, kantband, loppisfynd bestående av två sockerströare, nya garnnystan och en blombukett till mig från mamma. En mycket bra dag med andra ord!

För en tid sedan kände jag mig tvungen att säga upp min prenumeration på Amelia då de samlades olästa på hög. När jag sa upp prenumerationen skulle man ange ett skäl, och att säga att jag inte hinner läsa dem kändes lite lamt, men, tro det eller ej, det finns fler deltidsarbetande heltidshemmafuar i detta land, för alternativet ”hinner inte läsa” fanns faktiskt. Kände mig genast mindre ensam. Men utesluten ur Amelia´s gemenskap.

Dessutom:

Päronen och lillasyster var på besök förut, vi åkte massor av buss och tåg, och så var vi till Kivik på äpplemarknad och tittade mest på äppeltavlan. Orkar inte med någon längre utläggning om de dagarna. Ja, just, ja, och så var det D som lasrade ögonen och blev min egen Stevie Wonder då han gick runt här hemma med solglasögon på. Och Arvingarna var superduperbra och det var roligt att studera danslivet i Skåne, ungefär som hemma, och mycket dansat blev det.

I kväll ryktas det om att halva Råby kommer hit till oss för att titta på fotboll. Det är D´s klasskamrater och annat löst folk, och jag som inte gillar Zlatan. Jag får sitta och väsa fram mina okvädesord och om någon hör mig är det tur att jag är tjej, för då törs ingen slå mig. Det ska nog gå bra.

Ooo, jag glömde ju nästan bort att tala om att jag antagligen kommer hem på besök första veckan i november!

Fotboll i kväll igen, ska försöka att inte förstöra stämningen här hemma genom att tala illa om Zlatan. Förresten fick jag arga blickar även från andra håll på grund av mitt uttalande. Hm. Hur kommer det sig att det sticker så mycket i ögonen på folk? Är det någon som känner Zlatan personligen!? Nåja. Vi får se vad jag tycker om honom när kvällens match är spelad.

Jag kör tyvärr inte så mycket bil nu för tiden, det behövs liksom inte i Lund, men de får gånger jag faktiskt sitter bakom ratten blir jag påmind om vilken fenomenal förare jag är! Som häromkvällen. Hade lämnat Daniel i Malmö och körde hem i min ensamhet. Dåligt med parkeringar vid Victoria stadion – men, titta där, en lucka! Bara till att fickparkera. Och kolla in resultatet!

Första bilden är lite missvisande, det var faktiskt ännu lite trängre. Och på första försöket dessutom, förresten! Brukar retas lite med D då han nästan alltid hamnar en bra bit från kanten t.ex., och efter den här fantastiska parkeringen har jag blivit ännu kaxigare.. Men vilket as Saaben är! Den som tror att en 900 är en liten bil tror fel. Jag stegade idag, 5 m lång! Som en hel båt. Micke och Katarinas t.ex.

Vi har ju förresten nu deltagit i två kvällar av intensivkurs i bugg. Mycket repetition för min del, välbehövlig, och jag är glad att jag lärt mig mycket av det förut. Daniel, Hanna och Leif är också med och sköter sig mycket bra som nybörjare! Den 19 smäller det för då spelar Arvingarna på Björka Loge här utanför Lund!

Det har varit toppenfint väder idag och D har hämtat sig efter sin endagssläng av svininfluensan, så jag tog honom med mig och åkte till Skrylle för att springa lite. Jag sprang intervaller, (D låg på en bänk och vilade), det absolut tråkigaste och värsta man kan göra, men nödvändigt inför nästa mål; Tjur Ruset i Stockholm den 17 oktober. Ett lopp på ”ca 1 mil” bestående av Sjö. Lera. Skog. Berg. Kärr. Härligt. Jag och Hanna tänker inte komma sist, det är vår ambition.

Tjejmilen i Stockholm var ju det senaste jag presterade. På lördagen åkte vi båt och på söndagen sprang vi. 26 000 deltagande Qvinns och hade det inte varit bättre om hälften stannat hemma? Nej, så får man inte säga, men det hade ju varit fantastiskt om de flesta hade startat i någon startgrupp längre bak. Ruskigt trång och lågt tempo de första 6 km, innan det lättade upp lite och man kunde ta ut stegen. Sprang i mål på 56 minuter och fick ostkaka och banan vid målgången. Och medalj naturligtvis.

I lördags gjorde vi en ny utflykt i Skåneland. Trotsade det plötsliga höstvädret och åkte till Sveriges sydligaste udde; Smygehuk. Tittade på vattnet och åt smörgåstårta som fick nya glödlampor att tändas i huvudet på mig. Jag har massor av idéer för framtiden. Måtte jag få bli vuxen snart! Vid Smygehuk hörde jag också D uttala sina första (av mig hörda) önskningar om framtida strapatser. Då jag var och varannan dag uttrycker önskningar om resemål utan att få några större entusiasmer till svar, var det ju roligt att höra att det finns n-å-n-t-i-n-g han skulle vilja ha gjort innan det är för sent. (Läs innan man blir för gammal).

Apropå för gammal så är jag ju i sinnet fortfarande bara 19 år. Men om någon frågar hur gammal jag är svarar jag ”nästan 25” och suckar. Plötsligt lägger jag på 9 månader på min faktiska ålder! Jag hoppas att mitt sinne hinner i kapp min ålder innan jag inser att åren gått och jag plötsligt är för gammal för att göra allt det där som jag drömmer om. Nästan 25! Hjälp! 19 känns mycket mer rätt..

Och ännu mer apropå utflykter så hade vi ju besök förra veckan. Svärmor- och mormor. Vi cyklade till Lomma och tillbaka ena dagen, och gick 8 kilometer från Falsterbo till Skanör och tillbaka en annan. Mycket trevliga dagar!

0:0 i fotbollen efter första halvlek. Jag säger inget mer, det var otrevligt att inte vara omtyckt.

Jag har blivit med symaskin. En underbar skapelse i vitt och grönt från Husqvarna. Än så länge är det enda jag sytt i ett par gamla trosor, men på torsdag ska här inhandlas tyg!! Hoppas vi kan komma bra överens, Husqvarna och jag, och tillsammans skapa underbara kreationer!

Vi var på bio i går kväll och såg Inglorious Basterds, mycket bra film! Mycket blod, alla dör. Och när jag ändå är inne på det kulturella kan jag berätta att jag haft Snabba Cash, Jens Lapidus, på ljudbok på i-poden, läst av Morgan Alling. Även den mycket bra. Det var dagens film och boktips!

Ska snart bege mig i väg till ännu en underbar dag på jobbet. Chefen erkände igår att han antagligen ätit upp ungefär halva mitt paket med knäckebröd under tiden jag varit på semester, och för att betala tillbaka fick jag honom att lova att baka en kaka till mig. Det ska bli spännande att se hur han genomfört sitt uppdrag, han såg faktsikt ganska inspirerad ut när han gick hem i går. Alltså jobb nu två dagar, sen ledig fyra, varav ungefär två dagar ska spenderas i hufvudstaden. Toppen!