Therese

I veckan ska jag träffa en tjej i Malmö och förhoppningsvis skriva kontrakt på en 1:a i Jönköping! Så i slutet av mars går flyttlasset från Lund mot en ny stad och nya äventyr, nya kvarter, nya loppisar, nya cykelvägar, nya naturupplevelser, nya människor och ett nytt liv.

25-årskrisen har krupit in i en vrå i min rastlösa själ och slumrar för tillfället, tack vare att jag fattat beslut och gjort vägval istället för att grubbla, vela och skjuta upp. Krisen har handlat om att jag har så mycket jag vill göra, och ändå kommer jag inte till skott. Jag vill ut och resa, men har inget sällskap. Jag vill lära mig spanska, men tror inte att jag är tillräckligt motiverad. Jag vill plugga och bli vuxen, men vågar inte ta steget. Jag vill vara självständig, men är alldeles för beroende.

Jag tror att mamma och pappa har det lite besvärligt med mig, att de oroar sig mer för mig än för mina systrar, och att de tycker att jag fattar osäkra beslut och är naiv i fråga om risker och konsekvenser. Jag vet inte var jag fått mina impulsiva och rastlösa sidor ifrån, eller för den delen mitt positiva tänk, men de egenskaperna gör ju mig till den jag är. Och jag är ju en toppentjej! Jag är glad och trevlig, omtyckt och skötsam. Jag bjuder på mig själv. Jag är stark och jag kan när jag vill. Men trots att jag faktiskt gjort och sett ganska mycket under de senaste 5-6 åren, mer är de flesta av mina vänner, tycker jag att jag har ”slösat bort” flera år när jag anpassat mig efter andra, levt andras liv och inte satt mig själv först.

Det handlar om drömmar. Det är viktigt att uppfylla drömmar och jag vill kunna vara en förebild för mina närmaste. Jag målar gärna upp framtidsplaner i tankarna. För mig är det absolut inte orealistiskt, allt går om man verkligen vill och har rätt inställning. Det betyder inte att jag inte ser hinder längs vägen, men jag hoppas att jag kommer hitta sätt att komma förbi dom. Jag skulle vilja att min inställning smittade av sig på min omgivning, men jag förstår att jag måste förverkliga några planer innan jag kan få över skeptikerna på min sida.. Ge mig några år så ska jag visa er.

Jönköping blir ett nytt kapitel, och att fylla 25 kanske istället för ångest kan bringa lite ordning i min förvirrade hjärna. Det ser jag fram emot!