Therese

Tre personer har påverkat de senaste åren av mitt liv lite mer än andra.

Man kan säga att det började med D. Han var/är klok, snygg, snäll, fin, självständig (lite för, enligt mitt tycke..) och en svärmorsdröm i nyktert tillstånd. Alltid intresserad av att lära, och av D fick jag svar på många av mina frågor och funderingar som mer eller mindre alltid snurrar i mitt lilla rara huvud. Vi flyttade och lekte vuxenliv, åkte motorcykel på Gotland, vi skrattade och jävlades med varann, tränade och hade härliga år. Av D fick jag min kära cykel. Han var, och är fortfarande mer eller mindre, mitt levande uppslagsverk och den jag frågar om träning, cykel, film, teknik, musik och böcker. Men det slutade pirra.

I Jönköping kom nästa. H. Vilken sommar jag fick, mycket tack vare H. Raggarliv, V8or, go musik, glada dagar i helsofforna i bilen, sol, bad, dans och mycket bus av olika de slag. Äntligen fick jag vara med, efter att alltid ha stått bredvid och bara fått titta på alla dessa jänkare. H har alltid ställt upp, med utlåning av bil, hämtning och skjutsning, flytthjälp, sängplats och tröst när det varit tungt. Och mycket bus! Jag säger det igen. Men det pirrade aldrig.

Sen träffade jag N. Helskägg, cowboyhatt och stor pick-up. Med halmstrået i mungipan och countrymusiken i kroppen, alltid nära till skratt och kramar. Året med N utvecklade mig otroligt mycket. Han lärde mig massor av nya saker, utan att tänka på det. Jag hade aldrig fiskat med kastspö, aldrig rott en båt, aldrig kört en traktor, aldrig varit på husvagnssemester. Sällan plockat bär, aldrig gjort sylt och saft. Aldrig åkt runt med fyrhjuling i skogen för att lägga ut äpplen till älgarna för att säkra åtminstone en älg under höstens jakt. Aldrig vakat på och sett vilda vildsvin. Men det pirrar inte.

De här tre killarna, damer och tjejer, är alla riktiga toppenkillar. Två kan dansa, den tredje vill inte. En är definitivt lite smartare och snyggare än de andra. En tror att han är nåt. En annan pratar gärna så djupt att man inte hänger med. En av dom är en obotlig egoist, en annan obotlig optimist. En har ett otroligt stort behov av fysisk kontakt, en annan glömmer bort att sakna en när man är borta. En luktar skog, en luktar avgaser och den tredje dyr parfym. Alla tre väldigt olika och jag kan inte tänka mig vad samtalsämnet skulle kunna vara om dom sågs nångång. Öl, kanske?

Det jag vill säga är att jag är så otroligt tacksam över att jag fått lära känna dessa fina fina pojkar som gjort så mycket för mig!

Jag önskar mig nu en mix av dessa tre, och mycket pirr, förstås.