Livets första balkonglåda
Krisar lite igen. Samma gamla vanliga. Vad är det för liv jag lever, dagarna bara går mig förbi! Jag har så mycket fritid nu när skolan för tillfället, får man väl anta, inte tar mer än max 20 timmar av min vecka. Tid som jag vill passa på att lägga på sånt jag inte kan räkna med att hinna med sen, när jag blivit stor.
Men mina möjligheter att lägga tiden på det jag skulle vilja är begränsade. Jag skulle vilja känna en gubbe, en filur och allvetare som kunde lära mig om det gamla bondelivet. Om sådd och skörd, sädesslag och jordmåner, höns och får, jakt och slakt. Jag vill känna att jag fyller en funktion! Att det jag gör är viktigt, i alla fall för nån. Jag tänker tillbaka på tiden då jag fick kliva upp tidigt för att hinna gå till stallet och släppa ut hästarna innan jag åkte till skolan. Det jag gjorde var viktigt, om än på ett litet plan.
Hade tid att begrunda livet förra helgen när jag var på landet igen. Underbara sjö, sol, tystnad, kalla röda hus, fågelkvitter, väldoftande skog och vackra rådjur. Vad göra? Bita ihop, för fan, för gräset är knappast grönare i Jämtland just nu. Jag vill och behöver lära mig så mycket, men vet inte vem som ska lära mig.
Jag har så smått fått nya groende intressen och en ny favoritavdelning på biblioteket. Den där böckerna om bönderna står, gubbarna från den gamla skolan, böckerna om skogen och marken. Och jakttidningarna. Tänker mycket på morfar de här dagarna och på allt han hade kunnat lära mig om han hunnit.
Fick ett presentkort på en orkidé av lillasyster, och köpte mig en livets första balkonglåda. Se, så fint det blev!
Och jag vet inte hur det är med din Ikeapåse, men min har i alla fall svans!
