Therese

Ja, inte dagen idag, naturligtvis, så roligt är inte livet att jag kallar en gråmulen kall onsdag i juni för härlig. Nej, jag syftar på födelsedagen i lördags. Oboy! Var den inte härlig så säg! Vaknade tidigt (kl8, det är väl tidigt på en lördag), och Daniel hade knappt kunnat sova under natten för han var så förväntansfull inför min födelsedag! Läste kort och öppnade presenter i sängen, fick en lustig plastgrej med tillhörande lapp med instruktioner, så jag (vi) klev upp och rusade ner till hobbyrummet i källaren. Och där stod den, min nya pärla. En toppenfin Crescent Freke med mördarsadel och inte bara vit och snygg, med grön framgaffel, utan även utrustad med mycket bra komponenter. Vet inte hur många gånger under dagen som Daniel upplyste mig om detta, och nu kan jag det utantill. Efter att ha pratat i telefon och svarat på sms oavbrutet i flera timmar, och efter att lunch intagits i form av inbakad smördegsrulle fylld med smaskens, kom vi äntligen iväg på den obligatoriska provcyklingsturen. I två timmar var vi ute och cyklade och förutom att den sylvassa sadeln flera gånger hittade in i det lilla hålet jag har i byxorna och gjorde det mycket större, så är jag mycket nöjd med min fina cykel med bra komponenter (bättre än på Daniels cykel!). Lite opraktisk är den dock, då den saknar både pakethållare och cykelkorg, men det sistnämnda ska införskaffas inom en snar framtid, mest troligt i form av en väska som man fäster på styret.

Dagen fortsatte med god middag och besök av Caroline och Eskil som hade med sig två stora paket! Det ena var en rektangulär låda med handtag utanför papperet... Någon som kan gissa? Det var en verktygslåda till alla mina verktyg som jag fick av mamma och pappa när de var här i maj! Mycket uppmärksamt av Nilsson/Norbeck. Det bästa den dagen, efter cykeln, var nog kokostoscan som låg på sockerkakan jag bakat i brist på inspiration och tid. Mumma! Nästa gång jag gör den kakan ska jag bara göra kokostoscan. Toppendag, synd att den gick så fort bara och att det är 360 dagar kvar till nästa gång.

Igår morse väckte jag Daniel och talade om att jag ville cykla genom hela Sverige på min nya cykel. Han talade om för mig att det kanske är 500 mil runt Sverige, om man vill tillbaka där man började samt cykla på båda sidor, och med lite överslagsräkning kom vi fram till att om man cyklar 20 mil om dagen, vilket vi tyckte verkar helt rimligt, så tar det bara 25 dagar! Det är ju bara drygt tre veckor! Men när jag sen sa "Ska vi göra det då?", då var det slut på det roliga och jag fick ett skarpt "Nej" till svar och så somnade han om. Surgubbe!

I veckan ska Daniel lägga trall på balkongen, det var en annan av mina födelsedagspresenter, och jag har fått hintar från Barbro och Caroline att de inte är så imponerade över Daniels snickerikunskaper, men med Daniels inställning "Hur svårt kan det va?" kommer det att gå vägen, det vet jag. Och han kan få låna mina goda råd och min verktygslåda om det kniper.

Och så var det dags att bli lokalkändis igen! Annonsen publiceras i dag i Lokaltidningen och kommer eventuellt även sitta som förstoring i entrén. Roligt tycker jag som gillar uppmärksamhet!