Therese

Om en timme lämnar jag Stockholm för den här gången. Väskorna är packade och klara. Efter mig lämnar jag en hög med nybakat knäckebröd och en gjutjärnsgryta a la Kockum inköpt på impuls på loppis för ynka 35 kronor. Knäckebrödet för att det ändå bara kommer gå sönder, och grytan för att den väger ett ton! Och med tanke på mängden packning och bristen på tålamod (men en jävla envishet) känner jag inte att den kommer tillföra särskilt mycket positivt till min resa.

    


6 veckor har passerat. Min andra praktikperiod är avklarad och utbildningen går in på sista svängen. Praktiken har även den här gången varit lite av en besvikelse. Inte på grund av dom, det är snarare mitt fel. Jag är så omotiverad. Så omotiverad! Så kände jag i somras oxå, och känslan hängde väl kvar även när skolan började igen. Jag tror att uppgivenheten kommer av att jag inser hur mycket jag har att lära mig innan jag får göra på mitt sätt, som jag själv vill. Och det peppar mig inte, snarare tvärtom. Resan känns inte rolig, det är målet jag vill åt! Ju fortare desto bättre. Men det kan ändå inte motivera mig till att försöka lära mig så mycket som möjligt. Jag tror att jag måste försöka ändra min inställning. Eller? Kommer jag fram ändå? Det är ju så förbaskat svårt att ändra på sig!


Förutom bakandet finns det så många fler saker jag vill kunna och hinna med. Jag vill renovera fönster och bygga stolar. Snickra. Kunna saker om djur, natur, träd, bär och svamp. Meka. Lära mig spanska. Resa och vara borta flera månader på raken. Bo på Gotland.

Hur gör ni, människor? Jag tror inte att jag kommer kunna sluta jaga förrän allt här ovanför, och antagligen lite till, är gjort. Hur känns det att tänka tillbaka och minnas att "det där ville jag så gärna, men det blev inte av". Jag är rädd att en ouppfylld önskan/dröm kommer förfölja mig hela livet. Jag kommer sluta mer bitter på livet än jag är idag, om jag inte hinner med allt jag vill göra.

Samtidigt är allt jag vill att komma hem. Att landa. Slappna av och vara nöjd. Nöjd med livet. Det önskar jag mig.