Therese

Efter påtryckningar från en person, inte fler.., slår jag mig nu ner med pennan i handen och försöker åstadkomma något som kan verka vettigt. Men det är trögt.

Sist jag skrev var Daniel i Stockholm på äventyr, och jag hade mamma och pappa på besök. Jag ville förstås visa upp Lund och Skåne från dess bästa sida och tänkte först att vi kanske skulle åka till Österlen och titta, för det ska tydligen vara vackert där, eller ströva runt i Söderåsens naturreservat. Men sen tyckte jag det verkade tråkigt, och bokade in en tur till Ebbas fik i Helsingborg, samt en heldag på Vallåkraträffen i Vallåkra istället. Vallåkra var för övrigt min första bilträff i år, och vi visste att vi kommit rätt när vi gled in genom samhället på en totalt svartburnad väg med däckrester och skräp längs trottoarkanten. Själva träffen kan beskrivas med orden skräckblandad förtjusning. Å ena sidan är det himla trevligt att gå runt bland finbilar och hemmabyggen, lyssna på ljudmätartävlingar och titta på tillbehör. Å andra sidan blir jag lite rädd för, men också på något underligt sätt fascinerad och imponerad av, 20-åringen med ärmarna uppkavlade på sin Eddie Meduza-huvtröja och Volvokepsen uppskjuten i pannan, som stylat sin 240 med sänkningssats, ett kjolpaket, tonade rutor och med en VolvoPower-dekal i framrutan. Som sagt, fascinerad. Och rädd. Men mest imponerad. Över ansträngningen och engagemanget. Det är ju trots allt bara en 240. Ingen Manta precis..  På tal om Mantan så kan jag inte alls sälja den längre. Den ska göras i ordning och lackas i vit pearl med mig på motivlack längs hela sidan. En sänkning, tonade rutor och en Manta-dekal till framrutan står också på inköpslistan. Vallåkraträffen gav mycket inspiration.

Från det ena till det andra så har jag ju tvingats tagit tag i Svenssonlivet, och förra veckan började både skolan och jobbet igen. Suck. Det är tungt att vara vanlig knegare och låginkomsttagare, men det är väl bara att härda ut tills jag har tjänat ihop en 25krona och kan köpa mig en trisslott.

Jag har en "dag för dag i 5 år"s dagbok. I torsdags såg dagens notering ut så här. "Daniel bakis. JAG tvätta, dammsuga, baka bröd, laga mat, sen jobba 17-22.15". Men idag är rollerna ombytta, jag sitter här och Daniel lagar tacopaj, men jag ska faktiskt iväg och jobba om en timme, och jag hade en del jag ville hinna med innan dess..

Caroline utmanade mig på en grej för en herrans massa veckor sen, hon har säkert gett upp hoppet om att få svar, men här kommer det! Bapparabaababaaa!

Fem saker som fanns på din Att-göra-lista idag?

•-          Pussa hejdå på Daniel som åkte till Stockholm över helgen.

•-          Ringa viktiga samtal.

•-          Spela på Jukeboxen på Ebbas fik i Helsingborg.

•-          Fika med mamma och pappa på Ebbas fik i Helsingborg
-           Ta in mattorna från balkongen där de hängt i tre dagar med mestadels regn...

Vad gjorde du för 10 år sedan?

- Hmm.. Då var jag 13. Hästar hästar hästar skulle jag gissa..

Vilka platser har du bott på?

-          Som putteputtebäbis i Lillsjön, Östersund innan mamma och pappa köpte hus i...

•-          ...Aspås.

•-          Körfältet, Östersund.

•-          Norderåsen.

•-          Kiel, Tyskland.

•-          Storhogna.

•-          Kyrkgatan, Östersund.

•-          Hemvägen, Östersund.

•-          Klostergården, Lund.

•-          Södra Skolan, Östersund.

•-          Och nu på Sofiavägen i Lund.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

Bara fem!?

•-          Jobba lite eller ingenting.

•-          Köpa en fin gård och gå där hemma och pyssla om alla djur jag köpt, och köra med min fina traktor.

•-          Köpa lägenheter runt om i världen så jag kan resa runt och bo.

•-          Skänka pengar till djurräddnings-organisationer.

•-          Starta ett katt - hund- och hästhem.

Det var det.

Jag vill rätta en sak från det förra inlägget. Att jag sett Maiden på StadiUM i Stockholm låter ju helt otroligt, och det är inte heller sant. Jag såg dom naturligtvis på samma ställe som de 30tusen andra som hade biljetter den 16 juli 2008. På StadiON. Jag är förvånad över att ingen rättat mig, särskilt med tanke på att jag bor tillsammans med den största OrdPolisen som finns! All kärlek till honom, dock, rätt ska vara rätt och felstavningar, och speciellt särskrivningar, är något man verkligen kan reta sig på.

Jaja, nog om det (som Daniel brukar skriva). Mamma och pappa är här i Lund i helgen och Daniel är i Stockholm. Jag återkommer.